Kakkoi

Jag borde inte..
Nej, jag borde verkligen inte ha gjort det...
Men jag gjorde det.
Trots att min ekonomi verkligen förbjuder mig, för att kunna ha råd med ett PS3 och lite andra saker i sommar, så köpte jag ändå ett par nya sneakers.
Dom var ju så coola!!



Sjukt 80-tal och när jag först såg dom så tänkte jag bara "Kanske på nån annan, men verkligen inte mig."
Men så fastna dom hos mig.
Funderade lite, kollade på bilderna igen, pratade med min sneakers-passionerade kollega och bestämde mig för att bara satsa på det!
Resten av månaden blir intressant. Kommer hänga mycket på stranden för det är gratis!

Läste ut Obamas självbiografi ikväll med. Väl värd att kasta ett öga på.

I'm a vandal, a true scandal.

Bestämde för några veckor sen att jag ska åka på Where The Action Is, det är sista gången jag får chansen att se The Hellacopters och det är ett par band till som det inte känns helt fy skam att se med.
Sorry mamma och Dolly..
Har pratat med ett par kompisar, men dom flesta verkar upptagna, är ju mitt i ena nyhems-helgen så folk drar inte gärna iväg på en endagsfestival och stå och dregga.
Trist.. Har iaf bokat min biljett och resan upp med nu. So far, so good. Nån trevlig träffar man väl kanske väl på plats, hur svårt kan det va? Man bara slår sig ner bredvid några och hoppas att dom är lite halvdragna nog till att va trevliga, men inte totalpackade för då blir det nog mer bara outhärdligt.
Ska kanske packa med en bok och iPoden för säkerhets skull ändå..

Har också köpt ett par shorts idag!
Mitt andra, första var en extremt kort vit kjol, inköp för att faktiskt visa upp mina spiror (eh...) denna sommaren!
Jag är inte så lång, men by the beard of zeus, jag har faktiskt ett par rätt läckra ben om jag bara solar lite och tar bort hårväxten. Är nöjd med dom och där med basta. =)

Det blir ingen recension av Indiana, en kompis var så glad för att jag inte hade skriva nåt än innan han hunnit se den så jag låter faktiskt bli för om det är fler som känner så.
Men jag diskuterar den gärna! Har en massa åsikter. =)

Pussar

Ojojoj..
Borde nog egentligen inte göra en recension av den ikväll - måste få lite distans och filosofera kring den. Men nu vet ni iaf att det kommer en recension och fortsättning på det här inlägget imorgon.

In the meantime... Ett citat!
Av en väldigt rolig, men även skarp, författare.
Ett tips är "Good Omens" som han co-skrivit med Terry Pratchett, som också är en väldigt rolig författare.

"Have you ever been in love? Horrible isn't it?
It makes you so vulnerable. It opens your chest and it opens up your heart and it means that someone can get inside you and mess you up. You build up all these defenses, you build up a whole suit of armor, so that nothing can hurt you, then one stupid person, no different from any other stupid person, wanders into your stupid life...
You give them a piece of you. They didn't ask for it. They did something dumb one day, like kiss you or smile at you, and then your life isn't your own anymore.
Love takes hostages. It gets inside you. It eats you out and leaves you crying in the darkness, so simple a phrase like 'maybe we should just be friends' turns into a glass splinter working its way into your heart.
It hurts. Not just in the imagination. Not just in the mind. It's a soul-hurt, a real gets-inside-you-and-rips-you-apart pain.
I hate love."

- Neil Gaiman

Okej, för det först: Ryssland.
Grattis! Dom förtjänar det faktiskt, dom kunde inte ha gjort mer för att vinna.
En Stradivarius, en sönderriven skjorta, producerat av en ur Timbalands stall och en världskänd skridskoåkare på världens minsta fusk-is platta. Bravo! Få se vilken FET produktion Ryssland kommer göra till Eurovision nästa år, där rök skattepengarna och bidragen till alla fattiga, för om den här låten var en storsatsning, då vill jag veta vad dom kommer göra nu när dom håller i hela tjollaballongen. Intressant!

MEN!
Nu till det som jag tycker är det bästa jag hört på hela kvällen:
Bioshock kommer släppas till PS3!!
Och det avgjorde allt. Det var min ENDA hake till att inte skaffa ett PS3. Och Metal Gear var min enda hake till att inte skaffa ett 360. Men nu är allt kombinerat i PS3:an, så, så fort jag kunnat spara lite pengar, eller får min skatteåterbäring så kommer jag stänga av mig från resten av omvärlden och bara spela.
Ta tillvara på mig nu medans ni kan, sen kan det vara försent.

En annan sak med: på webhallen.com kan man vinna en 180 cm hög staty av Snake om man förbokar ett MGS4.
LÄTT ett äg. I need Snake in full size.

http://sydsvenskan.se/malmo/article326443.ece

Den där explosionen kände jag i magen inatt när jag satt på min säng och skrev. Huset där jag bor i svaja till och mina rutor skallra av tryckvågen. Läste även idag att ett köpcentrum i centrala Malmö hade blivit bombhotat och att det fick utrymmas. Och för ett par veckor sedan så var det en explosion i nån trappuppgång och en dörr hade sprängts bort helt.
Vill du ha lite action i vardagen kanske? Flytta till Malmö - som en budget-Hollywoodrulle, fast med billigare falafel och stunten gör du själv.

Vaknade på morgonen av att ha drömt om Simon igen.
Men jag måste ha varit arg för tydligen hade jag kastat min kudde genom halva rummet (inte så svårt iofs, det är inget stort rum) och i samma veva slagit ner en väska och ett par jackor som hängde på en krok.
Sanslöst. Människan är ju överallt...

Att sova på en ny plats, framförallt när platsen ska vara ens hem, är jobbigt.
Iaf jag sover rätt dåligt och känner mig aldrig utvilad nog när jag vaknar, trots att jag försökt sova 7-8 timmar per natt. Att vakna vid 05.30 - 06.00 tillhör det normala, och fastän man somnar om snabbt, så stör det ändå ens sömn.
Nu kan jag inte ens somna, trots att jag är fruktansvärt trött.
Är trött, men inte sömnig.
En massa tankar flyger runt i huvudet, inga stora grejer direkt.
Vad för spegel ska jag ha i badrummet? Retro, modern eller rokoko? Vilken som hade ju kunnat passa, det gör det ju inte enklare. Vad ska jag göra i sommar? Vill se Justice.. Måste ta ledigt, men till vilken festival? Vem kan man åka dit med? Undrar om det blir bäst om jag lägger träningen till måndag, tisdag, torsdag? Måste köpa korn.. Och nya lindor. Borde verkligen ringa Katta och Pelle, ta en middag eller nåt. Påminner om att jag borde ringa och göra adressändring med. Vad är det för dag? Crap! Fredag.. Kan man göra sånt över en helg? Får kolla upp det. Vad är klockan? 01.07. Åh, jag vill sova.. Sluta tänk, sluta tänk, sluta tänk. Kommer ihåg när jag inte kunde somna och Simo- KAN VÄL IAF FÖRSÖKA LÅTA BLI ATT TÄNKA PÅ DET???! Tänk att jag inte äger "Oh Brother Where Art Thou?", var helt säker på att jag hade den. Har jag lånat ut den? Måste ju varit i Jönköping då. Vem skulle jag lånat ut till? Borde verkligen åka upp dit snart. Ska jag på Nyhem?

Och så fortsätter det tills jag antingen får slut på tanke-ämnen eller somnar av utmattning.
Jag är så trött..

Jag hör bara mitt hjärta.
Dunkandet i öronen är bedövande och jag hör inte skriken.
Världen verkar ha tappat all sin färg och jag stirrar ner på mina händer där jag håller en sniper.
Var kom den ifrån..?
Runt omkring mig springer folk framåt, men jag är förstenad, min kropp verkar inte vara min att styra längre.
En explosion precis intill mig väcker mig ur mitt paralyserade tillstånd och jag börjar springa jag med. Fienden ligger i bunkrar ca 500 meter framför mig, täckta av buskar och ännu längre bakom dom finns en gles skog.
Rundar ett hinder av taggtråd och hinner precis upptäcka minan på marken innan jag hunnit sätta ner foten. Kastar mig åt sidan och tjejen som kommer bakom mig gör misstaget jag precis undvikit.
Hon har inte en chans.
Drar ihop mig i fosterställning och skyddar huvudet när det börjar regna sten och grus över mig. Kollar försiktigt upp och ser att hon fortfarande lever, men med ena benet bortsprängt en bra bit upp på låret. Hon stirrar vilt på stumpen av kött som bara hänger kvar, benpipan syns tydligt och hon rör på läpparna, men får inte fram ett ljud.
Jag krälar fram till henne, börjar dra fram tygremsor ur min ena sidoficka på byxorna och lindar stumpen för att stoppa blodflödet. Hon lägger huvudet sakta bakåt och låter ett lågt klagande ljud formas, men gurglar till och hostar upp en mängd blod. Jag kollar upp, sliter sönder hennes redan trasiga jacka och ser ett stort hål i hennes t-shirt och mage. Jag vänder mig snabbt åt sidan, överväldigad av synen och kräks.
När jag ser mot henne igen så har hon dött, ögonen fortfarande öppna, kollandes mot himlen. Jag sluter dom sakta, ber Gud om Hans välsignelse över henne i livet efter detta och kramar mitt eget kors runt halsen.
Måtte jag inte möta samma öde.

Allt hände på bara nån minut, men fienden har redan börjat mobilisera sig och attackera på nytt. Min pluton är helt borta så jag börjar spana efter skydd istället.
Ca 100 meter från min högra sida så ser jag ett förfallet skjul, knappt ens värt att kallas skjul längre, men det är bättre än inget.
Kollar på tjejen på marken bredvid och hör min kaptens ord ringa i öronen:
Du överger aldrig vare sig dina döda, dina sårade eller dina vapen!
Hukar mig bredvid den livlösa kroppen och kastar upp henne över min vänstra axel, ledig med höger arm för att kunna skjuta, men inser på samma gång att om jag blir beskjuten på nära håll så har jag inte en chans att få upp snipern i tid.
#&%¤&/...
Med tjejen över axeln, vapnet i andra handen och en ryggsäck med fältskärarlådan och bandage i så springer jag allt vad jag kan mot skjulet. Hör skott avfyras, men på så pass långt avstånd att dom får svårt att träffa ett rörande mål.
Kastar mig ner på marken bakom den knappt bärande väggen med flickan ovanpå mig så att om dom skjuter igen så träffar dom henne.
Hellre hon än mig..
Ser till att den lilla väggen som fortfarande står upprätt täcker oss båda och jag tar upp min sniper, äntligen fri till att kunna använda den!
Märker nu också att jag skrapat upp en stor bit av benet på min uniform vid nåt tillfälle och kängan ser löjligt stor ut mot mitt bara ben. En tystnad och ett lugn verkade ha sänkt sig i en liten stund när jag filosoferade över denna lilla detalj innan jag skjuter bak min hjälm på huvudet för att den inte ska slå i vapnet, metodiskt sätter på lasersiktet på plats på snipern och placerar den skymd bakom en buske intill den knappt skyddande väggen och låter siktet dra en vända över fienden.
Där är tre.. En ensam..? Nej, dom var två.. fyra stycken.. Och sex stycken vid kanonen..
Jag känner hur svetten rinner utmed ryggen på mig och hela min ena sida är våt, stinkandes av blod från tjejen som jag bar på.
Tar ett par djupa andetag, kollar i siktet igen och väljer att skjuta mot dom vid kanonen.
Om fler från min sida är kvar så hjälper jag dom frigöra kanonen, vi måste ta kanonen.
Siktar på den ena av två som står nära varandra, kan kanske skjuta båda om jag är snabb.
Lasersiktet sveper över den enes ansikte och skottet är obarmhärtigt. Blir svårt identifiera henne utan hennes dogtag..
Flyttar blixtsnabbt snipern en millimeter åt vänster och skjuter den andra rakt i axeln.
Det skapar omedelbar rörelse hos fienden och dom börjar beskjuta mitt skydd.
Jag slänger mig in bakom väggen, träet ger vika och stora bitar flyger omkring mig medans jag skyddar ansiktet och huvudet. Måste förflytta mig igen och beräknar att det är ett par hundra meter till skogen härifrån.
Det är bara att försöka!
Slänger tjejen över axeln igen, mitt hår klibbandes mot halsen av hennes blod och sitter i utfall, redo att springa när som helst.
Samlar mig en sekund och tar ett djupt andetag innan jag snabbt ställer mig upp och börjar springa för allt vad jag är värd.
Hinner inte komma mer än 60-70 meter när jag blir skjuten med ett par tre skott i sidan, trillar och tappar flickan medans jag tar mig om höften i en brinnande, outhärdlig smärta.
Fram springer två fiendesoldater och siktar mot mig medans jag ligger där och försöker kolla upp trots att ansiktet är halvt tryckt mot marken. Dom skriker nåt till mig på ett språk jag aldrig hört och jag tänker hur absurt det är att jag inte ens vet var mina fienden är ifrån.
Den ena tar ett tag om min arm och drar mig upp till stående position medans den andra fortsätter skrika, frågor antar jag, och håller sitt vapen siktat mot mitt huvud.
Håller handen hårt tryckt mot sidan och känner det varma blodet rinna mellan mina fingrar.
Jag kollar mot himlen bakom mina fångare och ler lätt medans jag börjar nynna på en sång som verkar spelas avlägset.
Last night I had a dream about you, in this dream, I'm dancing close beside you.. Nanana...
Nanana?!

Kollar snabbt upp från kudden där jag hade begravt mitt ansikte och kastar mig efter mobilen, den slutar ringa vilken sekund som helst, men hinner svara!
"Eh.. Hallå..?" Lite omtumlad av att ligga i min egen säng och inte på stridsfältet jag just var.
"Hallå! Det är mamma! Väckte jag dig?"
"Nej då, ingen fara, jag.. eh.. var vaken..."
"Okej! Skulle bara kolla att allt var bra med dig, kan ringa sen ikväll med!
Är på konferans på backagården förstår du, det är jättevacker här! Älskar dig, puss!"
Klick.

Helt sjuk dröm.
Men det var faktiskt fruktansvärt skönt att inte drömma om Simon.
Var nog första gången på minst 3 veckor som jag kommer ihåg en dröm och den inte handlade om honom.

Puh...
Jag älskar min lägenhet, men åh vad det är mycket att göra i den.
Har införskaffat ett köksbord som jag laserade första lagret igårkväll och tog andra idag.
Startade även lasera min diskbänk ikväll som är i samma trä som bordet, och trots att den är så liten så tar den sån himla tid! Håller på att få kramp när man står där och ska nå en liten, liten punkt som man missat.
Jag är verkligen inte så händig, gör saker om jag måste, men i övrigt så är jag varken särskilt pysslig eller duktig på sånt här.
Men jag är ju en man kort, så att säga, så jag får fixa det själv.
Och i en äkta ungkarlsanda och fixarstämmning så blev det kylskåpskall pizza till kvällsmat.
Det här är inte hälsosamt.

Jag känner den djupaste avsky för Bionic Commando..

Mamma och pappa har kollat snett på mig i nån vecka nu och har frågat ovanligt mkt om jag ätit. Reagerade inte så mycket på det förrän jag packade upp ett par jeans som jag aldrig har kunnat knäppa (fick dom av en kompis) och tänkte testa dom för skojs skull - dom passade!
Blev helchockad och började leta febrilt efter andra kläder som jag sparat och inte kunnat ha. Allt satt bra.
Kom till jobbet i morse och vägde mig: 50,5 kilo stannade vågen på.
Har inte vägt så lite sen mellanstadiet!
Jag har inte tränat och inte känner jag att jag svälter heller, vet inte vad det är som försvunnit.
Helskumt.

Är fruktansvärt sugen på bruna bönor med fläsk och sen våfflor med hjortronsylt.
Jag tror jag måste till Höör och leta upp vårt våffeljärn!
Är du boende i Malmö och lika sugen på våfflor som jag - slå en pling så blir det våffelkalas i veckan.

Han messade om en tribute-konsert till Ella Fitzgerald som skulle gå på TV, sa att han hade tänkt på mig då.
Mitt hjärta slog volter, men svarade så sakligt jag kunde. Jag vill inte vara en kvarnsten kring hans hals och komma med känslomässiga utflipp. Hur gärna jag än velat.. Saknar honom..
Skrattade sen när jag funderade på hur han reagerat om han hade fått veta att jag tänkt på honom när jag gick igenom en urinluktande tunnel en gång för det fick mig att tänka på när vi skulle på bio i Heron city och han bad mig hålla andan tills vi kom ut ur tumba-stationen (som luktade urin).
Lustigt att just det fastnat hos mig, fast det klart - typ allt påminner om honom.

Men men..
Såhär vårfin var jag i fredags. Tog fram första sommarklänningen, men den ser ni ju inte så mycket av iofs.

Okej, okej, okej.
Nu har jag sådär mycket att ta igen så jag tror jag skiter i en hel del.
Om nån faktiskt tycker det är så intressant att veta hur jag får mina dagar att gå kan ringa istället.

Onsdagen, dagen vi åkte hem från Linköping, tillbringades typ bara i en bil.
Jag, Lannhi och Lilli hade väldigt trevligt, men det var en seg, varm och rätt lång dag.
Klar

Torsdag och fredag var typ bara jobb, bio och senare hockey med en kompis på fredagkvällen, men annars var båda dom dagarna rätt sega.

Lördag var jag på IKEA med, faktiskt, så gott som hela familjen: mamma, pappa, storebror och lillasyster, bara lillebrorsan saknades. Jag köpte för en gångs skull inget utan var bara med som sällskap åt dom andra.
Sen följde jag med till Höör och kollade på hockeyn med mina bröder.
DET var iofs rätt kul.
Andreas (lillebror) satt och hade en teori om att han tyckte hockeylaget borde bestå av ett visst procent antal spelare som befolkningen i landet. Typ Sverige, som består av ca 9 miljoner invånare borde ha 9 hockeyspelare och sen fortsätter man så. Mycket mer demokratiskt tyckte han - jag och Marcus (storebror) sänkte den teorin utan nåd.
Sen så stod det en godisskål på bordet som Andreas, från andra sidan bordet, fick syn på och ville ha till sig.
"Skicka hit den!"
"Okej, okej.." Marcus skickar den vidare, stirrandes på TV:n.
"RÖR INGET!!"
"Det gör han inte.." Suckar jag medans Finland gör ännu ett mål.
"Bra.. Era äckelfingrar i det här goda-... Men! Det var ju inget gott. Ta tillbaka det."
Så håller han på och lägger kommentarer om matchen, som iofs var en riktig skitmatch.
Han är rätt rolig och störd, min stora lillebror.

Söndag!
Åkte till Malmö med mamma och Marcus, men först tog vi en sväng om Nova i Lund där Marcus leta efter en skiva, men hittade tyvärr inte så vi åkte vidare mot Malmö.
Jag körde och hamnade bakom en riktigt långsam kille, visste att avfarten skulle vara snart, men valde ändå att lägga mig i vänstra filen. Gasade på lite och fick en lastbil på min högra sida och ser till min förfäran, när jag precis börjar köra om den att avfarten är ju där! På höger sida om lastbilen och jag är påväg att åka förbi den!
Röd ruta: jag, blå ruta: liten lasbil, grå ruta: stora lastbil





I brutal action-anda så kollar jag blixtsnabbt döda vinkeln till höger om mig, gasar upp, hör mamma dra snabbt efter andan och ZOOMAR mellan lastbilarna!!!




VROOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM!!!!!!







Kommer precis ut på avfarten medans det fortfarande finns avfart kvar att köra på och mamma var rasande!!
Jag kände mig som om jag var med i en actionfilm. FETT! Levde upp till mitt andranamn i iaf 10 sek.

Ojsan, hade inte möjlighet att komma online i måndagskväll eller igår, men idag!

På måndagen så startade vi från Malmö vid 12-tiden, men var egentligen planerade att åka vidm 9.30-10.00.
Hatar när man blir så sen, det gör mig vansinnig. Säger man en tid så måste man ju försöka hålla den.
Jaja.
Åkte upp, stannade på Gyllene Uttern och Tuyet visade tjejerna polkagrisar, dom var artigt imponerade och vi tre pratade om allt annat istället.
Kom till Linköping och lämnade våra saker hos en kvinna där vi skulle sova.
Hon var sjukt cool, delägare i en restaurang och väldigt classy. Var 45 år, men såg lätt ut som max 35!
Sen så var hon fruktansvärt generös och trevlig med, pratade en lång stund med mig bara om shopping i Sthlm och tipsade om sina bästa ställen där. Underbar!
Vi kom ju fram relativt sent så vi skulle åka till hennes restaurang på en gång och äta, men jag och tjejerna valde att ta en liten promenad först för att få sträcka lite på benen efter en hel dag i en bil.
Vi hann inte så mkt mer än 10-15 minuter runt i stan tills dom bad oss komma tillbaka för maten, men jag skulle möta upp en vän så jag lämnade dom utan att ha hunnit få nån mat i mig.
Det var trevligt, såg hans nya lägenhet som han håller på att renovera själv, är man händig så kan man ju göra sånt, och den kommer nog bli riktigt snygg när allt blir klart.
Hämtade bilen, sa hejdå till den första kompisen och sa, på verkligen samma gång, hej till en annan som jag skulle hinna träffa med. Vi åkte ut till Max så jag fick en cheeseburgare (hade ju inte ätit på hela dan!) och sen så visade han också sin lägenhet och fick lyssna på lite musik han gjort som tydligen nån DJ i USA fastnat stenhårt för och spelar på Virgin Record Store i NY. Ball!
Och det var typ måndagen i korta drag, hände inte så mycket utöver att jag lärde känna Lannhi och Lilli mycket bättre och jag gillar dom verkligen! Störtsköna!

Tisdag.
Vi startade tidigt, för en gångs skull, och jag satt i bilen, nöjd och glad över att tiderna hölls.
Hann åka i kanske 15 minuter innan Tuyet drar fram en skiva hon haft med sig, höjer volymen och låter först låten dra igång.
Det lät fruktansvärt.
Förlåt, anser mig själv ha en någelunda hög toleransnivå till annan musik än den som jag själv lyssnar på, men det här var total crap.
Tänk dig en väldigt billig keyboard där det finns förprogrammerade låtar som typ barn kan sätta igång, mest bara för skojs skull - så lät det. Och här sitter en vuxen människa och har, helt seriöst, en skiva med skiten.
Försökte sova, men störde mig så fruktansvärt på den dåliga produktionen och mixningen så det kliade i mig.
Inte nog sen med att den faktiskt spelades, dumma pappa satt med öronproppar till sin iPod och slapp ju höra det medans min iPod var begravd i min väska i bakluckan, den gick dessutom på repeat!!
Ska man skratta eller gråta?
Åhå, jaja.

FRAMME!! Thank GOD!!
Parkerade vid slussen i ett p-hus där (supersmart! Och inte så fasligt dyrt heller, väl värt att komma ihåg!) och drog oss in mot söder. Vi hann inte gå i mer än bara ett par butiker förrän Tuyet tyckte att vi skulle gå på mer sightseeing än shopping så då begav vi oss till Gamla Stan och slottet and so on.
Det var riktigt kallt i Sthlm faktiskt, var väldigt tacksam för min skinnjacka som jag tagit med mig.
Dom andra hade inte riktigt lika mycket på sig och frös en hel del. Stackarna.
Från Gamla stan så tog vi drottninggatan upp till hötorget och åt där innan vi fortsatte vårt shoppande.
Dom ville in på Souk och Beyond Retro så det blev ett par timmar där inne där vi även kom fram till att jag måste ju följa med dom tillbaka till Australien sen! Dom ska inte åke tillbaka förrän vid jul så jag har tid på mig att hitta ett extrajobb och spara en massa pengar.
Skulle varit så sjukt kul! Då har man ju boendekostnaden fixad hos dom och så får man vara hos en riktigt genuin australiensisk familj! Keeewl.
Hittade en keps som jag köpte, men annars så var jag inte så sugen på nåt mer, har ju flyttat 2 lådor från förrådet med kläder som jag inte använt på nästan ett åt så jag tycker det känns som jag har kläder nog!
Lilli letade efter jeans så jag tog henne till både Levi's och Denim for girls (där jag hitta kepsen), men inget dög riktigt förrän vi hamna på Gul & Blå.
Hon tyckte det skulle va sjukt coolt att köpa dom när hon fick veta att det var ett svenskt märke och visst hittade hon ett par också!
Ett par rätt ljusa stuprörsjeans, skitsnygga. Blev nästan lite sugen själv på ett par, men behärskade mig och sket i det.
Sen så gick vi och handla Ben & Jerrys för det hade dom aldrig testat, så kylan till trots så stod dom där med varsin liten bägare och fastande helt! (När vi dan efter var i Linköping igen så frågade dom om jag visste var man kunde hitta mer B&J. Hehe.. Go figure)
Här skildes vi så gick jag och fika med en kompis och dom skulle se stadshuset.
Jag hade det varmt och skönt med en kopp te, men dom hade tydligen nästan frysit ihjäl, fotograferandes dom tre kronorna.
Efteråt så gick min vän till sin man och jag gick för att leta efter en film. Kollade typ överallt, men hittade inte den, darn.
Mötte upp pappa, Tuyet och tjejerna i gamla stan där dom själva gått för att värma sig och ta en fika.
Alla var rätt sugna på att dra hem nu, men först en färdknäpp!
Lannhi testade en päroncider och blev helt hooked, ville veta om jag kände till fler smaker av cider, men förklarade snällt att jag inte dricker så jag vet inte så väl.
Lilli tog en öl och där satt vi och pratade om all mat som dom skulle visa mig när jag kommer till Australien. Jag kommer älska maten i Australien tror jag.

På vägen ut ur Sthlm så hamnade vi fel, eller ja, det var ju jag som körde.så JAG hamnade väl fel då.
Vi kom så långt som till söder när pappa, som satt bredvid, kollar på mig och frågar:
"Ska vi göra en Malmö?"
Jag kollar tillbaka, ler, och svarar:
"Ja, låt oss visa 08:orna vad störigt beteende i trafiken verkligen är."
Så jag nitar mitt i gatan, slår på varningsblinkers och vi kastar oss ur bilen. Folk tutar som dårar och jag vinkar lite och grimaser "Det är ok, det går bra!" medans pappa sätter sig bakom ratten och vi fortsätter vidare runt i stan för att kunna hitta ut. Dumma stad.
Vi kom tillslut bort från allt och stanna vid första bästa mack för att införskaffa bilproviant så som choklad och chips och pappa och jag byter plats igen.
På vägen tillbaka till Linköping så är allsångs-stämmningen hög!
The Eagles, Bee Gees, The Beatles, Pink Floyd osv strömmar genom stereon och jag sjunger från djupet av mitt hjärta till "Wasted Time" när jag inser att jag är den enda som är vaken. Tystnar snabbt, sänker volymen och nynnar lite skamset med istället för att skråla som nån galen människa.
Vi kom fram till vår sovplats i Lkpg och åt nattmat, himmelskt!
Sen sov vi. Slut på tisdagen och dag två av resan.

Jag är en dag efter med inläggen! Får försöka komma ifatt genom att blogga en nu på morgonen om gårdagen och sen en ikväll om idag.
Så gör vi!

Jag vaknade på söndagen och var fortfarande skitförbannad över hela Mcdonaldsgrejen, men låg kvar en liten stund i sängen och bad, med sammanbitna tänder, om att Gud skulle välsigna dom och att jag skulle få kraft till att släppa det och förlåta dom. Sen så önskade jag dom maginfluensa lite i smyg.. Men jag hoppas Gud inte lyssnade på det.
Sen så flyttade jag, mamma och Marcus grejer till förrådet som jag precis tömt.
Kändes som jag höll på att springa "idioten" när jag stod och staplade lådorna på Shurgard. Igen.
Dagen gick rätt så mycket på räls, köpte en ny locktång för min egna har försvunnit nånstans och jag kan inte för mitt liv hitta den. Trist, för den var helt sjukt bra.
Så ringde pappa på kvällen och berättade att dom skulle äta på restaurang med dom två tjejerna som jag ska guida i Linköping och Stockholm (läs tidigare inlägg) och frågade om jag ville med och hinna träffa dom innan vi ska svettas ihop i ett baksäte i 5-6 timmar.
Gratis mat tackar jag inte nej till!

Väl på restaurangen så visas vi till ett bord med plats för ca 15 personer och inser att det här inte blir nån lugn, stilla middag för att bara lära känna dom två tjejerna.
Efter ett litet tag så strömmar det in en hel drös med vietnameser och so the shit has hit the fan.
Pappa kollar på mig, ler, tar fram sin iPod Touch och säger: "Ja, nu kan du ta fram din iPod för du kommer inte förstå ett skit av vad dom säger."
Men så dyker dom två tjejerna upp och dom visade sig vara grymt trevliga och roliga! Ett år äldre än mig och båda hade varit utbytesstudenter i Japan och läst Japanska i high school. Jag tömde dom helt på information om ALLT! Sen så satt vi och lärde varandra en massa användbara uttryck på olika språk.

Men maten..
Jag säger då det - jag höll på att dö. Det var förbi paltkoma, det här var verkligen så att jag hade kunnat lägga mig i ett hörn och självdö.
Vi startade med soppa som förrätt, väldigt god med kyckling och sånt.
Sen så kom det som jag tänkte var huvudrätten: anka ihop med små dessertknyten bredvid. Var så sjukt gott!
Hade varit riktigt hungrig innan vi började äta så jag åt rätt rejält, snabbt och koncentrerat.
Så plocka dom undan och jag frågade efter kaffe, servitören bara log och frågade om jag verkligen ville ha kaffe redan.
"Eh.. Ja? Vadå redan?"
"Ni har ju precis börjat." Så gick han.
"Vadå bara börjat??"
Två minuter senare så kommer det ännu mer mat fram, denna gången en köttgryta med svamp.
Tar en liten portion för att va artig, men så fort jag blev klar så hivade nån vänligt inställd vietnamesiska på mer mat med orden: "Ät mer! Ät mer!".
För att förkorta historien lite så säger jag bara att det var en otroligt massa vietnamesiska, mycket engelska och en hutlös mängd mat:

• Soppa
• Anka
• Köttgryta med svamp (tar min kopp kaffe här med)
• En hel fisk
• Krabba
• Efterrätt

Och som sagt, så fort man blev klar så fyllde nån random vietnamesiska vid vårt bord ens skål på nytt och tvingade en att äta mer.
Harakiri med mat.
HELT sjukt. Finns inte ord för hur mätt jag var.
Åkte hem till pappa sen och kollade på Anchorman.
Det sista jag kommer ihåg av den är: "He had a voice that could make a wolverine purr and suits so fine they made Sinatra look like a hobo.", då log jag, la mig tillrätta och sov till ljudet av filmen.

Det har hänt så mycket så jag vet inte ens vart jag ska börja skriva.
Men vi testar väl med att försöka ta det från början.

Uh-uhm!

Jo.
Igår så fick jag min säng till lägenheten! Hurray! Fick även införskaffa en till byrå i brist på övriga garderober och den tog mig typ hela kvällen att sätta ihop (kan ha och göra med att jag gjorde typ allt fel och fick börja om på nytt efter att först ha tagit isär hela i delar igen), så runt 24 snåret så började jag bli rätt hungrig.
Vad ska man ta? Pizza? Hade fått låna mammas bil iom att hon hade hyrt en liten lastbil till dagen efter så jag kunde ju ta mig fram lätt. Giri.
Körde till mitt favoritpizzaställe och där var stängt så det blev Donkan istället.
Funderade på om jag skulle ta drive-in, men kände att det skulle vara skönt att bara få sitta lite bland folk.
Ack, ett sånt ödesdigert val.
Beställde min hamburgare och satte mig ner och käkade, som vanligt, snabbt och koncentrerat.
Sen såg jag nåt i ögonvrån.
Dom två paren som satt vid bordet intill mig tystnade och kollade bakom mig. Jag brydde mig inte, var alldeles för trött.
Fast nu träffa nåt min arm..?
Jag kollade ner på golvet och just som jag kolla upp igen så flyger det en köttbit precis förbi mitt huvud.
Vänder mig om och där i hörnet sitter fyra killar i 16-17 års åldern, fnittrande och helt stinna på nåt.
Orkade verkligen inte bry mig så jag vänder tillbaka igen, avslutade min dricka och reser mig för att gå.
Tydligen så skulle grabbarna också ge sig av då och killen, som jag räknade ut var deras alphahane, stod och log väldigt självsäkert mot mig.
Nånting bryter inom mig nu och jag blir vrålförbannad - alla känslor jag burit på i en vecka, tröttheten och bara ALLT når nu ytan av mitt medvetna och jag tänker inte ta mer skit!
Jag sträcker på mig, går mot dörren och räcker fingret till honom på vägen ut.
Väl genom dörren så får jag halvpanik: "Vad tänker jag med??? Dom är fyra stycken!! Shitshitshitshitshit!!"
Går snabbt mot bilen och hinner sätta i nyckeln och lägg i backen när "alphahanen" sprungit ifatt mig och sliter upp min bildörr, rytandes: "DU!".
Jag tar ett stadig tag om dörren, slår igen den och upp dyker mitt finger igen (har inte du gjort nog för ikväll??) i rutan samtidigt som jag gör min mest actionfyllda backning någonsin.
Killen blir helt crazy och kastar sin glass (manligt) på bilen.
Nu pumpar adrenalinet som tokigt och jag är återigen helt rasande, lägger i ettan och kör rakt mot honom, innan jag svänger av precis framför, räcker fingret för en tredje gång och fortsätter förbi Mcdonalds för att köra ut på vägen igen.
I mitt huvud så hör jag pappas röst säga: "Slåss aldrig när du är arg", men jag har ALDRIG varit så sugen på att bara fortsätta köra runt Mcdonalds, hoppa ur bilen och banka skiten ur någon som nu!
Det värsta var att tanken dök upp att jag faktiskt skulle kunna klara det, alla timmar i boxningslokalen, träningarna med pappa, dom sätter sina spår - jag visste att jag skulle kunna slå honom medvetslös och jag ville det!
Och av just den anledningen så svängde jag inte runt Donkan igen utan åkte ut på vägen och tillbaka till lägenheten.
Det var grymt läskigt att vara så arg och så rädd på samma gång.
Jag önskade att jag inte var en liten tjej då utan kille och två meter lång. Hade dom kastat hamburgare på nån sån? Skulle inte tro det.
Kom till min lägenhet och skakade så av upphetsning och adrenalin att jag knappt fick upp dörrarna.
Hängde snabbt av mig skinnjackan och sparkade ilsket sönder en flyttkartong innan en överväldigande känsla av maktlöshet slog till och jag började gråta medans jag långsamt drog mig till sängen och somnade ovanpå täcket med kläderna på.
Vaknade vid 04.23, drog av mig jeansen och tröjan och kröp ner under täcket.

Det var min första natt i min lägenhet.
Kanske inte den bästa, men lätt nåt jag kommer komma ihåg.
Aldrig mer Mcdonalds för min del.

(P.S. Fick ett mms från Simon med en bild på en film jag gärna vill se som tydligen finns ute på DVD.
Mitt hjärta tog ett snesprång och jag stirrade på min mobil i säkert 5 minuter innan jag började jobba med min dumma byrå igen. Saknar..)

Stod i butiken och skulle bara kolla facebook när jag såg att Simons syster lagt upp nya bilder, trodde dom var från bulgarien, men det visa sig vara bilder från valborg.
Jag slutade dricka kaffet, hjärtat stanna och luften stod stilla när jag såg hans profil.
Damn this heart of mine! Förrädiska, dumma skithjärta - skärp dig!
Han är inte min längre, så skärp dig!

"Sömnlös i Seattle" gick just på TV och jag passade på att se den iom att det är en sån där klassisk romantisk film som jag faktiskt inte sett.
Är ju mer eller mindre smart att se en kärleksfilm när man tänker på hur mitt liv ser ut just nu, men men..

Först så måste jag berätta - alla tjejer har en lista.
Punkter eller måsten som man känner inför the one, som helt enkelt behöver stämma.
Mycket för att få riktlinjer inför vad man söker, men sen för att det är så underbart att fantisera om med.
Satt och funderade på hur det kan vara så att Simon, som täckte in varenda punkt på listan, t o m dom jag inte ens hade vågat drömma om i en och samma person, kanske inte är rätt?
Vad gör man nu??!
När killen som är "perfekt" inte vill ha en. Vart tar man vidare?
Jag orkar knappt tänka på det..
Är så himla trött på att utsätta mitt stackars hjärta för sånt här..
Redan innan Simon så var det på gränsen till att bli kloster för mig, men han kändes så himla rätt att jag sänkte på garden och lät honom komma in.
Jag släppte in honom med en handgranat.
BADABOOM!! BAAAAANG!!!!
Ännu ett stupat hjärta, ett offer åt den krigszon kallad kärlek.

Suck...
I själen och hjärtat så känner jag mig sååå gammal. På gränsen till uråldrig.
Mathilda får se till att gifta sig och skaffa barn snart så jag har nån busunge att skämma bort och leka moster med för nu får det banne mig vara nog för min del. Jag har sagt att om det inte blir Simon, då blir det ingen alls och I will not alter the plan.
Jag orkar verkligen inte, från djupet av mitt trasiga hjärta, så orkar jag verkligen inte.
Nu har jag faktiskt gjort mitt.
Jag bugar av världen, ger den en slängkyss och säger: "Tack för mig, leverpastej!"
Kärlek schmälek.. Bah!

Hittade vykort han skickat och alla hjärtansdagkorten som kom ihop med skorna han skickade förra året (se tidigare inlägg) när jag sorterade i en låda i lägenheten ikväll.
Åh, vad jag gräääät...

Dagens låt: Yoshikazu Mera - Ombra Mai Fu

Jag mår inte bättre. Ok?
Men det enda sättet att orka stå ut med dagarna är att hålla sig sysselsatt och sluta tänka, bara stänga av.
Gör vad som helst - men tänk inte på honom. Så får jag mitt liv till att gå ihop just nu.

Drömde en mardröm inatt igen.
Kan inte påstå att jag så ofta kommer ihåg vad jag drömmer om eller att jag har väldigt mycket drömmar i min sömn, men den senaste veckan har det varit rätt återkommande.
Igen så var det en normal vardagsdröm, typ man ska kolla på film med ett gäng kompisar eller nåt liknande, helt normalt, men Simon verkar inte se mig. Han stod vid en köksbänk och gjorde nåt, jag gick fram och kramade om hans arm, men han drog den till sig och vände och gick.
Drömmen ändrade form och nu satt han och spelade gitarr och jag satte mig intill, hoppades att han skulle förstå att jag ville ha en kram, men han verkade inte märka att jag satt där, fortsatte spela och kollade inte på mig. Jag sökte hans blick, men gav suckandes upp och reste mig och gick.
Sen satt jag helt plötsligt i en soffa med en massa tjejkompisar och killarna hade slagit sig ner på golvet vid sidan av. Simon kom in i rummet och jag visade tydligt att bredvid mig är en tom plats, men ändå så trängde han sig ner mellan två grabbar på golvet och vände ansiktet direkt mot TVn istället för att sätta sig hos mig.
Vaknade inte med ett ryck utan låg kvar, fortfarande blundandes, med en otroligt tom och ensam känsla.
Hjärtat slog så långsamt så det kändes som att det skulle stanna, men andningen var hastig, ansträngd och ojämn. T-shirten var helt fuktig trots att jag kastat av mig täcket under natten och fläkten var på.
Ljuset silade in mellan mina persienner och rummet var fyllt av ljuden från bilarna på gatan utanför.
Så startade min dag. Kul va?

Det börjar bli lite ordning i lägenheten nu.
Fick lite besök idag av 4 kompisar som var så nyfikna på hur den såg ut och som ville hjälpa till med uppackandet, men tyvärr fanns det inte så mycket för dom att göra. Dom satte iofs in alla mina filmer i bokhyllan, men jag får nog göra om det sen. =)
Kollade en liten snabbis på IKEA med där jag letade lampor, men kom därifrån med en blomma istället.
Pappa kollade skeptiskt på min lilla kruka och sa att *det* är ju inte vad han skulle prioriterat om han behövde saker till en lägenhet, men jag ville ha den och visste precis vart jag skulle ha den - på mitt skrivbord med min lilla nickande japanska figur bredvid.
Satte mig i fönstersmygen idag igen och kollade på bilarna och folket. Kan inte kolla rakt ner för då får jag världens svindel och typ kastar mig raklång bakåt in i lägenheten, men om jag fäster blicken lite längre bort så funkar det förvånansvärt bra.
Älskar sitta där, är verkligen min plats.

Haha! Nu kom jag faktiskt på en rolig sak.
Blev utsatt för nagellacks-terrorism igår.
Pappas sambo Tuyet, som är vietnamesiska, frågade mig om jag ville följa med till en väninna till henne och få lite manikyr och pedikyr och iom att jag filade ner och plockade bort mina naglar, som jag vanligvis fixar på salong, i förra veckan för att kunna ta mitt gitarrspel på allvar så kände jag: "What the heck, klart jag kan följa med och få mina tradiga naglar fixade".
Det skulle jag låtit bli.
Först så hamnade jag mitt inne i rosengård där väninnan tydligen bodde och att gå runt som ensam tjej där var faktiskt läskigt! Har bara sprungit på en slinga utanför rosengård, men aldrig varit inne på själva området. Gheeettoooo....
Sen så kom jag in och det visar sig vara världens minsta lilla vietnamesiska som ska fixa våra naglar, hon pratar varken engelska eller svenska, men kramades gärna och pekade väldigt ogenerat på mitt ansikte och sa nåt på vietnamesiska.
Och det var MYCKET vietnamesiska... Var inte mycket jag sa under den kvällen, Tuyets och den här lilla kvinnans munnar gick som en symaskin, aldrig var det tyst och aldrig fattade jag vad dom skrattade åt och pratade om.
I det lilla köket var TVn igång också, på brutalt stark volym, med vietnamesisk karaoke som tydligen gick på repeat. Outhärdligt och så absurt att jag tillslut inte visste om jag skulle skratta eller gråta.
Men det absolut bästa var den här lilla kvinnans yngsta pojk, hon hade fyra och en femte på väg. Han var helt bedårande! Var runt 2-3 år och sprang omkring och lekte i köket, säkert nyfiken på vem jag var för nån som satt där. Kom till sist fram och kollade på mig noga innan han log och valde att klättra upp i mitt knä och somnade där.
Blev helt kär!
Åh, visst ja, naglarna. Ungefär nu var hon klar med pedikyren och skulle börja måla tånaglarna.
Jag frågade om hon hade nåt ljust rosa eller liknande och fram åker ett neongrönt nagellack! Protesterar lite vänligt och repeterar "rosa!". Hon kollade frågande på mig, men verkade tillslut förstå och tog fram fem rosa nagellack - fem nästan identiska rosa, som alla var metallic och ceriserosa.
Återigen så fylls jag av den otroligt schizofrena känslan av att antingen gråta eller skratta, men väljer att hålla god min och tar ett av dom fem knalliga färgerna - då tar hon en annan än den jag valde! Nu kunde jag inte hålla mig utan började skratta och Tuyet och den lilla kvinnan började skratta med. Varför fråga vilken jag ville ha??
Hon målar på och det blir iofs jämnt och snyggt, men bevare mig väl vilken färg!
Medans lacket torkade så satt jag och fnittra över den dumma färgen, Tuyet och kvinnan kollade på mig och log och sa båda: "Mycket fint! Jättefint!". Jag bara nickade och log stort tillbaka.
Craaaazy.

Så var man singel..
Det finns väl inte så mycket mer att säga om det: hjärtesorg, gråt, smärta, sömnlösa nätter.
Man blir så känslig också, *allt* påminner en om honom.
En på jobbet sa att John hade ett fett grin på läpparna och jag fick hjärtsnörp bara av att nån nämnde Simons arbetsplats (Grin).
Känner mig så fånig.. Dum och enfaldig.
Ska som tur flytta idag så jag kanske kan få nåt annat att tänka på. Iaf hoppas jag det..

Pappa och hans sambo tyckte tydligen också att jag borde få nåt annat att tänka på.
Om 1½ vecka kommer en släkting till Tuyet (pappas sambo) hit med en vän från Australien.
Dom ska bara göra en rätt kort visit, kommer hit på söndagen, åker till Linköping på måndagen, på tisdagen bär det av till Stockholm och sen ner till Linköping igen där dom dagen efter ska till Oslo och vi vidare till Malmö.
Dom tyckte att jag skulle hålla dom två tjejerna sällskap som tydligen är i 25 års åldern och kunde på så sätt kanske få nåt annat att tänka på med.
Jag frågar om vad dom vill göra och Tuyet säger att dom vill mest shoppa och sånt, men ska hälsa på en annan släkting i Sthlm med.
"Jaha, vart bor dom då?" frågar jag och tänker att det finns hur många ställen som helst, hur stora är oddsen..?
"Oj, det va längesen jag var där, det är utanför Sthlm. När man åker in till Sthlm, vad heter det?" Tuyet kollar frågande på mig.
"Eh.. Södertälje?"
"Nej, det är nåt annat."
Snälla säg inte att det är...
"Tumba..?"
"JA! Så heter det! Men dit kanske du inte hittar?"
Mitt hjärta bara sjönk. Av alla förbannade förorter så var dom tvungna att bo i den.
Fuck.