Kakkoi

Så var man singel..
Det finns väl inte så mycket mer att säga om det: hjärtesorg, gråt, smärta, sömnlösa nätter.
Man blir så känslig också, *allt* påminner en om honom.
En på jobbet sa att John hade ett fett grin på läpparna och jag fick hjärtsnörp bara av att nån nämnde Simons arbetsplats (Grin).
Känner mig så fånig.. Dum och enfaldig.
Ska som tur flytta idag så jag kanske kan få nåt annat att tänka på. Iaf hoppas jag det..

Pappa och hans sambo tyckte tydligen också att jag borde få nåt annat att tänka på.
Om 1½ vecka kommer en släkting till Tuyet (pappas sambo) hit med en vän från Australien.
Dom ska bara göra en rätt kort visit, kommer hit på söndagen, åker till Linköping på måndagen, på tisdagen bär det av till Stockholm och sen ner till Linköping igen där dom dagen efter ska till Oslo och vi vidare till Malmö.
Dom tyckte att jag skulle hålla dom två tjejerna sällskap som tydligen är i 25 års åldern och kunde på så sätt kanske få nåt annat att tänka på med.
Jag frågar om vad dom vill göra och Tuyet säger att dom vill mest shoppa och sånt, men ska hälsa på en annan släkting i Sthlm med.
"Jaha, vart bor dom då?" frågar jag och tänker att det finns hur många ställen som helst, hur stora är oddsen..?
"Oj, det va längesen jag var där, det är utanför Sthlm. När man åker in till Sthlm, vad heter det?" Tuyet kollar frågande på mig.
"Eh.. Södertälje?"
"Nej, det är nåt annat."
Snälla säg inte att det är...
"Tumba..?"
"JA! Så heter det! Men dit kanske du inte hittar?"
Mitt hjärta bara sjönk. Av alla förbannade förorter så var dom tvungna att bo i den.
Fuck.