Kakkoi

Jag vet att han är trött.. Jag vet det..
Vill ju bara höra att han tycker jag är värd allt, det finaste som finns och det bästa han har..
Jag är här, snälla, se mig..


Sänk förväntningarna...

Jag sa det.
Varför sa jag det? Var jag tvungen att uttala ordet "älskar"? Och att sen få svaret "jag väntar med att säga det.".
Märkte först då hur hårt mitt hjärta hade slagit och hur det helt plötsligt stanna..

Känner mig så bortgjord, dum och förödmjukad..
Självklart känner han inte likadant, varför skulle han? Det faktumet är ett med mig och mina relationer.
Varför vänjer jag mig inte bara? Mitt liv hade blivit så mycket enklare om jag typ bara sänkt alla förväntningar.
Broken people? Jag är deras okrönta drottning!
Shit, om han bara fattade hur himla messed up jag är på insidan, han skulle fly.. Och jag skulle inte klandra honom..

"I know that when you look at me
There's so much that you just don't see
But if you would only take the time
I know in my heart you'd find
A girl who's scared sometimes
Who isn't always strong
Can't you see the hurt in me?
I feel so all alone

I wanna run to you (oooh)
I wanna run to you (oooh)
Won't you hold me in your arms
And keep me safe from harm?
I wanna run to you (oooh)
But if I come to you (oooh)
Tell me, will you stay or will you run away"

- Run To You (Whitney Houston)

Smörlåt, jag vet, men jag ÄR faktiskt sån.. I hjärtat är jag sån..

Har fått jobbet på Diesel som Visual Merchandise ansvarig. Det var en lättnad att äntligen få det. Startar den 2 Mars.
Sen så har jag börjat träna igen med. Jobbigt, men skönt, klarar inte av att sitta hemma mer.
Jobbar på med mina intagningsprov till The Game Academy också, nu innan jag startar på Diesel.
Känner att jag kan bli så mycket bättre än vad jag är, det är trist att jag aldrig gått nån kurs eller tagit lektioner i teckning, tror det hade kunnat se bättre ut då.. Jaja, får hoppas skolan gillar det.

I övrigt.. Tja..
Jag vet inte.. Känner mig lite urlakad..
Trött och sliten.. Hoppas det bara är en förkylning eller nåt..
Lyssnar jättemycket på Kim Walkers lovsånger. Älskar dom..

Ibland undrar jag vad det är med mig. Kanske, ibland, vad det är med honom med..
Okej, jag sitter nog mest och undrar vad det är med honom.
Men jag är knäpp, eller hur? Right? För man kan väl inte vara vid sina sinnes fulla bruk om man gör som jag?
Herregud, jag väntar på nån som ALDRIG kommer bry sig.
Jag är så tragisk så man kan lipa.
Inte gillar jag mitt hår heller.
Så mycket dumt så.

Gick upp vid 07.00 för att ta tåget en timme senare in till Malmö för att klippa och färga mig.
När jag satt helt täckt i en massa folie och blekmedel så skulle jag  värma håret under en huv i 10-15 min så att färgen kunde få verka snabbare.
Under tiden så kom min söta frisör med en kopp kaffe och en tidning.
Problemet var att jag var lite för ivrig. Tog en raskt tag i koppen, en sån förrädisk sak utan öra, och tidningen och insåg ett par sekunder senare att koppen var kokhet.
Ja, gissa vad som hände..
Allt skedde på nån sekund - Grabbade tag i koppen, brände handen, tappade koppen över mig och tidningen som jag fortfarande höll kvar i vänsterhanden så jag fick en stor pöl av kaffe på det förklädet/skyddsdräkten/hålla-borta-hår-kåpan som man har på sig och självklart golvet.
Det mest intressanta är att ingen märkte nåt! En helt full salong och ingen vände ens på huvudet.
Försiktigt kollade jag mig runt för att försöka få ögonkontakt med nån som arbetade där, men alla var upptagna med sitt.
Insåg när jag kolla upp i spegeln att jag satt och rodna och ville ju inte gärna basunera ut hur klumpig jag varit.
Det behövde jag inte - nån annan gjorde det åt mig.
En bastant och väldigt malmöitisk kvinna såg till slut eländet och gjorde ett stort och högljutt sjå av det.
Well, thank you..
Fick en ny kopp av samma kvinna som sa högt och tydligt att om jag gör samma sak igen så får jag gå, och så skratta hon.
Jag hade gått självmant.
Resultatet då?
Jag blev lite ljusare än vad jag hade trott, men man kanske vänjer sig..?

Efter det gick jag direkt och hade min intervju på Diesel Store i Malmö med butikschefen och en väldigt trevlig tjej som är Visual Merchandise ansvarig för alla butiker i Sverige.
Var väldigt nervös, men tror det gick bra. Återstår att se.
Sen gick jag till Jam, hängde där och gjorde inget vettigt tills jag tröttnade och tog tåget hem till Höör igen.
Väl hemma i värmen så ringde jag en kompis och prata och försökte ta en mms bild på den nya frisyren.

Nu ska jag äta och sen nog bege mig till mormor.

När jag och Erik var och inhandlade böcker igår så sa han att det finns nog inget som gör honom så glad som att köpa en ny bok man längtar efter att få läsa.
Ja, jag håller med, det är få saker som gör mig så tillfreds som en ny bok, förutom en sak..
Att köpa nya underkläder, det är nog något av det bästa jag vet.
För det finns ett par saker som jag tycker är värda att lägga lite extra pengar på och det är:
Ytterkläder, underkläder och skor. Om dom sakerna är i bra kvalité så klarar jag mig!
Nu var det så lyckligt dessutom att jag hade lite pengar över från min födelsedag, pengar som jag hade fått order av min mormor att bara lägga på roliga saker.
Det blev två set! Jag är en stadig kund hos Change och har lyckats bygga upp så mycket poäng så jag kunde plocka ut en BH, kände då att jag lika gärna kunde köpa till en extra trosa och få ett helt set utöver det jag tänkte köpa.
Tyvärr så fanns inte ena trosan inne till den ena BHn, men den är beställt och kommer snart!



I övrigt en rätt trevlig kväll, jobbade på caféet och sen träffa jag en ny rumänsk väninna och hennes norska sambo.
Hon är.. Eh.. Hehe.. Ja. Speciell. Väldigt trevlig, söt och snäll, men tja.. Hur ska jag uttrycka det här fint..
Hon är väldigt fri i sin sexualitet. Lite utvikningstjej, faktiskt. Som typ hobby, för att det är kul, inte för pengarna (som jag ser är enda anledningen till att göra sånt).
Men hon är trevlig och rolig. En spännande ny bekantskap, verkligen inte lik nån annan jag känner.
Uscha, sova kanske?

Dagens låt: Ella Fitzgerald - But Not For Me
För att jag vill också va sådär lyckligt nykär och vinter-mysa med nån annan än typ bara mig själv och inte vara sådär hemskt tragisk och sluta som en ogift skrumpen liten kvinna med 17 katter. Panik!

Jag sa att det skulle bli en kort recension, vill ju inte råka avslöja för mycket.

Bara John Malkovichs sätt att säga "FUCK" på gör den här underbara filmen värd att ses.
Hur går det att säga så härligt?? Låter nästan som han säger "FACK".

Chad Feldheimer: "Osbourne Cox?"
Osbourne Cox: "Yes, this is Osbourne Cox, who the *FUCK* are *YOU*?"

Åh, har varit ledig idag!
Och har en lugn vecka med bara två arbetsdagar framför mig. Fett soft..
Trodde jag, ja.
Anna, min nya chef  på Energi ringde och frågade om jag kunde börja jobba i butiken på torsdag istället för lördag.
Inget jag egentligen har nåt emot, jag har längtat så efter att få börja där, men när man sett framemot att få vara ledig så känns det grymt drygt att jobba.
Men men..

Dagen har ändå varit skön.
Jag och Erik kollade på "No Reservations" och kom överens om att den var bättre än "Saints and Soldiers".
Sen var vi och letade och hittade skor till honom och en ny parfym till mig. Den jag använder nu börjar ta slut och har nog hittat en värdig ersättare, vi både tyckte den var bäst av dom vi luktade på.
Så var vi och fikade och på vägen hem så införskaffade vi oss ett par böcker.
Jag köpte nån historisk mordhistoria och han köpte tre olika som jag inte har riktigt pejl på vilka det var.
Resten av dagen har vi bara slöat bort och diskuterat musik.
Men nu ska vi se "Burn After Reading". Kort recension kommer!

Här hade jag faktiskt haft den helt seriösa tanken på att avsluta min ack så korta bloggkarriär, men så läste jag igenom lite och så insåg jag att det har ju faktiskt hänt en hel MASSA kul saker som världen bara väntar på att få höra om.

So here it goes again!

Jag är icke Malmöbo mer. Inte ens Svensk faktiskt.
Men var kan hon då vara, undrar ni? Jo, ärade publik, den här bruden serru, har gått och flyttat till Oslo.
Men varför har hon gjort detta vanvett, funderar ni i småpanik, för vem ska nu göra Sverige och Malmö till ett paradis på jorden med sin blotta närvaro?
Jo, det var såhär att jag var trött på att inte kunna leva av min lön på Jam och vara kvar i samma rutt som tidigare. Jag kände mig kvävd, ensam och desperat. Då tar man till galenskap som en flytt Oslo lätt är.

Men räds icke, jag mår bra.
Okej, det var jättetråkigt i början när man leta jobb, inte kände en enda människa och knappt hitta hem, men sånt där ger sig med tiden. Nu har jag jobb, vänner och jag kan hitta hem utan större problem.

Jag har fått ett jobb på Energi/Killah, men startar där först på lördag (1:e nov), har under tiden jobbat på ett café.
Är helt ok, varken dödskul eller tråkigt. Längtar till det nya jobbet.
Har som sagt träffat en hel del trevligt folk med! Är med i en cellgrupp i Filadelfia och den består av lätt några av världens bästa människor. Skulle inte orkat med starten i Oslo om det inte varit för dom.
Sen en grrrrlfriend med! Miss Christina-le-diva. Oslos finaste tjej någonsin. Hon betyder så himla mycket för mig.
Ja, har träffat en hel del annat folk med, det skulle nog ta ett tag att nämna alla, så om du läser det här och bor i Norge eller bara vill bli bombad med lite kärlek - BOOM! Kärlek till dig.

Nu vet jag faktiskt inte vad mer jag ska skriva.. Kändes som jag hade en massa på gång som jag ville berätta, men det får vara för den här gången då.
Jag gör mig ändå bäst när jag får berätta på riktigt.
Nu ska jag se "Saints and Soldiers" med Erik och äta en macka och dricka te.

"Det finns ingen olycklig kärlek.
Det är bara alla idioter som inte vill ha en som gör en olycklig."

Word, Emil Jensen, WORD!

Ironi, ironi, ironi..
Jag vill ha nån, som inte vill ha mig.
Nån vill ha mig, som jag inte vill ha.
Det är lite så mitt liv verkar fungera.

Jag förstår mig inte på honom.
Då borde han vara himla nöjd.
Dumma, dumma dig.. Du fattar ju inte hur bra jag är.

E3 mässan i LA är igång!

Har förhoppningar på att det kanske ska komma nån information om ett nytt Zelda-spel, det vore verkligen fantastiskt!
Och sen så har man ju redan fått se bilder på ett Kid Icarus, men ett datum, eller iaf vilken månad det kommer hade ju inte skadat! Mest av ren nostalgi som det kommer bli kul att se vad dom ska göra av det spelet.
Åh, sen ett nytt DS kanske? Lite-versionen är ju redan över 2 år gammal så det känns rätt säkert att det kommer nåt nytt på den bärbara-fronten. Nåt bakåtkompatibelt kanske?
Det finns så många spel! Hur ska jag kunna välja?
Jag väntar, studsandes på tå, framför datorn för att få veta vad som händer in the city of angels.
Oh, be still my heart, be still..

Efter en veckas, någorlunda, lugn och ro så drömde jag om honom igen.
Jag hatar mig själv.

Helgen hade varit hur trevlig som helst med Nadja som hälsat på från Stockholm.
Vi hade inte gjort så mycket, mest hängt på stranden och sen så gott som somnat i soffan på lördagkvällen och söndagen var slapp den med.
Körde henne till flygplatsen och åkte sen till pappa där jag skulle ta bussen hem vid 21-tiden.
Gick ut och ställde mig för att vänta dom sista 10 minutera utomhus för det var så fruktansvärt varmt i pappas lägenhet.
50 meter ifrån mig satt 5-6 killar på sina sporthojar och gjorde sig klara för att åka iväg i äkta citystajl = utan skinnställ och knappt ens med hjälm.
Dom startade och drog iväg upp i 100 på bara några sekunder.
"Puckon.. Varför ska folk alltid köra som idioter här..? Hoppas nån skadar sig rejält så dom kanske lär sig använda skydd."
Bussen dök upp nån minut senare och jag satte mig på första sätet i den så gott som tomma bussen.
Vi körde förbi första hållplatsen, men sen saktade chauffören plötsligt in, verkade försöka köra om några som ställt sig direkt till höger, men stannade helt när vi inte kom emellan bilarna till höger och en som stod mitt i vägen.
Men varför står det en bil där? Det ser ju ut som en olycka, men var är den andra bilen?
Jag lutade mig framåt, men såg ingen annan bil på varken vår sida eller den vänstra.
Vi stod precis intill den krockade bilen och chauffören gick ut, och verkade kolla hur den unga bilföraren, som hade lyckats ta sig ut från främre passagerarsidans dörr, mådde medans han ropade till folk att ringa efter ambulans.
Jag satt kvar i bussen och såg hur folk började välla ut från husen runt om, men höll sig på avstånd.
Jag kollade ned på gatan utanför och såg en fälg och en massa kolfiberbitar från en silvrig huv.
"Men bilen är ju blå.. Vad tusan har hänt??
Gick ut ur bussen och väl där såg jag bakdelen på en motorcykel sticka fram bakom bilen. Bensin hade redan hunnit bilda en stor pöl på marken som snabbt rann förbi min fot och ett krossat hjälmvisir som låg ett par meter bort.
I och med att vi var typ först på plats så drog jag upp mobilen medans jag snabbt närmade mig bilen och rundade den för att sedan stelna och stirra.
Motorcykelns framdel var i bitar och hela förarsidan på bilen var intryckt och krossad, och det var även motorcyklistens skalle...
Killen måste ha avlidit direkt, inte en chans att för nåt annat.
Det var verkligen det mest avskyvärda jag sett i hela mitt liv. Hjärnsubstans ihop med hjälm- och skallbensbitar och hans deformerade kropp.
Fy för...

Jag stod paralyserad när det helt plötsligt kom fram en bastant kvinna i mjukisbyxor och t-shirt och sa till mig att gå nån annanstans och stå ivägen. Kom osökt att tänka på mannen som brottade ner en kille utanför mitt jobb och skrek att han gör en "civilarrest" i polisernas frånvaro.
Nån borde talat om för honom att vi inte har nåt sånt.
I vilket fall, den dumma kvinnan sa till mig att "take a hike" medans hon själv gick fram till kroppen, vände sig om och gick blek tillbaka till trottoaren. Dumma, nyfikna, enfaldiga människa..
Nu anlände den första ambulansen och brandmännen också och folk blev ivägkörda från platsen.
Jag gick darrande tillbaka till bussen och fick svara på några frågor som en kille från räddningstjänsten ställde innan vi fick lov att åka vidare.
Fick sånt fruktansvärt dåligt samvete på bussresan hemåt för att jag hade önskat att nån skulle skadas för att dom kör som idioter på just den gatan, satt och bet sönder läppen för att inte börja stortjuta där och då.
Kom fram till Gustav Adolfs torg där jag ringde min pappa på en gång och berättade vad som hänt medans jag gick darrande hemåt. Han sa att han kommer och plockar upp mig så jag kunde sova hos dom och inte behövde vara själv ikväll.
Väl hos mig så kramade han mig och frågade, lite ut i luften, varför alla såna här dramatiska saker ska hända mig.
Beats me..

Jag borde inte..
Nej, jag borde verkligen inte ha gjort det...
Men jag gjorde det.
Trots att min ekonomi verkligen förbjuder mig, för att kunna ha råd med ett PS3 och lite andra saker i sommar, så köpte jag ändå ett par nya sneakers.
Dom var ju så coola!!



Sjukt 80-tal och när jag först såg dom så tänkte jag bara "Kanske på nån annan, men verkligen inte mig."
Men så fastna dom hos mig.
Funderade lite, kollade på bilderna igen, pratade med min sneakers-passionerade kollega och bestämde mig för att bara satsa på det!
Resten av månaden blir intressant. Kommer hänga mycket på stranden för det är gratis!

Läste ut Obamas självbiografi ikväll med. Väl värd att kasta ett öga på.

I'm a vandal, a true scandal.

Bestämde för några veckor sen att jag ska åka på Where The Action Is, det är sista gången jag får chansen att se The Hellacopters och det är ett par band till som det inte känns helt fy skam att se med.
Sorry mamma och Dolly..
Har pratat med ett par kompisar, men dom flesta verkar upptagna, är ju mitt i ena nyhems-helgen så folk drar inte gärna iväg på en endagsfestival och stå och dregga.
Trist.. Har iaf bokat min biljett och resan upp med nu. So far, so good. Nån trevlig träffar man väl kanske väl på plats, hur svårt kan det va? Man bara slår sig ner bredvid några och hoppas att dom är lite halvdragna nog till att va trevliga, men inte totalpackade för då blir det nog mer bara outhärdligt.
Ska kanske packa med en bok och iPoden för säkerhets skull ändå..

Har också köpt ett par shorts idag!
Mitt andra, första var en extremt kort vit kjol, inköp för att faktiskt visa upp mina spiror (eh...) denna sommaren!
Jag är inte så lång, men by the beard of zeus, jag har faktiskt ett par rätt läckra ben om jag bara solar lite och tar bort hårväxten. Är nöjd med dom och där med basta. =)

Det blir ingen recension av Indiana, en kompis var så glad för att jag inte hade skriva nåt än innan han hunnit se den så jag låter faktiskt bli för om det är fler som känner så.
Men jag diskuterar den gärna! Har en massa åsikter. =)

Pussar

Ojojoj..
Borde nog egentligen inte göra en recension av den ikväll - måste få lite distans och filosofera kring den. Men nu vet ni iaf att det kommer en recension och fortsättning på det här inlägget imorgon.

In the meantime... Ett citat!
Av en väldigt rolig, men även skarp, författare.
Ett tips är "Good Omens" som han co-skrivit med Terry Pratchett, som också är en väldigt rolig författare.

"Have you ever been in love? Horrible isn't it?
It makes you so vulnerable. It opens your chest and it opens up your heart and it means that someone can get inside you and mess you up. You build up all these defenses, you build up a whole suit of armor, so that nothing can hurt you, then one stupid person, no different from any other stupid person, wanders into your stupid life...
You give them a piece of you. They didn't ask for it. They did something dumb one day, like kiss you or smile at you, and then your life isn't your own anymore.
Love takes hostages. It gets inside you. It eats you out and leaves you crying in the darkness, so simple a phrase like 'maybe we should just be friends' turns into a glass splinter working its way into your heart.
It hurts. Not just in the imagination. Not just in the mind. It's a soul-hurt, a real gets-inside-you-and-rips-you-apart pain.
I hate love."

- Neil Gaiman

Okej, för det först: Ryssland.
Grattis! Dom förtjänar det faktiskt, dom kunde inte ha gjort mer för att vinna.
En Stradivarius, en sönderriven skjorta, producerat av en ur Timbalands stall och en världskänd skridskoåkare på världens minsta fusk-is platta. Bravo! Få se vilken FET produktion Ryssland kommer göra till Eurovision nästa år, där rök skattepengarna och bidragen till alla fattiga, för om den här låten var en storsatsning, då vill jag veta vad dom kommer göra nu när dom håller i hela tjollaballongen. Intressant!

MEN!
Nu till det som jag tycker är det bästa jag hört på hela kvällen:
Bioshock kommer släppas till PS3!!
Och det avgjorde allt. Det var min ENDA hake till att inte skaffa ett PS3. Och Metal Gear var min enda hake till att inte skaffa ett 360. Men nu är allt kombinerat i PS3:an, så, så fort jag kunnat spara lite pengar, eller får min skatteåterbäring så kommer jag stänga av mig från resten av omvärlden och bara spela.
Ta tillvara på mig nu medans ni kan, sen kan det vara försent.

En annan sak med: på webhallen.com kan man vinna en 180 cm hög staty av Snake om man förbokar ett MGS4.
LÄTT ett äg. I need Snake in full size.

http://sydsvenskan.se/malmo/article326443.ece

Den där explosionen kände jag i magen inatt när jag satt på min säng och skrev. Huset där jag bor i svaja till och mina rutor skallra av tryckvågen. Läste även idag att ett köpcentrum i centrala Malmö hade blivit bombhotat och att det fick utrymmas. Och för ett par veckor sedan så var det en explosion i nån trappuppgång och en dörr hade sprängts bort helt.
Vill du ha lite action i vardagen kanske? Flytta till Malmö - som en budget-Hollywoodrulle, fast med billigare falafel och stunten gör du själv.

Vaknade på morgonen av att ha drömt om Simon igen.
Men jag måste ha varit arg för tydligen hade jag kastat min kudde genom halva rummet (inte så svårt iofs, det är inget stort rum) och i samma veva slagit ner en väska och ett par jackor som hängde på en krok.
Sanslöst. Människan är ju överallt...

Att sova på en ny plats, framförallt när platsen ska vara ens hem, är jobbigt.
Iaf jag sover rätt dåligt och känner mig aldrig utvilad nog när jag vaknar, trots att jag försökt sova 7-8 timmar per natt. Att vakna vid 05.30 - 06.00 tillhör det normala, och fastän man somnar om snabbt, så stör det ändå ens sömn.
Nu kan jag inte ens somna, trots att jag är fruktansvärt trött.
Är trött, men inte sömnig.
En massa tankar flyger runt i huvudet, inga stora grejer direkt.
Vad för spegel ska jag ha i badrummet? Retro, modern eller rokoko? Vilken som hade ju kunnat passa, det gör det ju inte enklare. Vad ska jag göra i sommar? Vill se Justice.. Måste ta ledigt, men till vilken festival? Vem kan man åka dit med? Undrar om det blir bäst om jag lägger träningen till måndag, tisdag, torsdag? Måste köpa korn.. Och nya lindor. Borde verkligen ringa Katta och Pelle, ta en middag eller nåt. Påminner om att jag borde ringa och göra adressändring med. Vad är det för dag? Crap! Fredag.. Kan man göra sånt över en helg? Får kolla upp det. Vad är klockan? 01.07. Åh, jag vill sova.. Sluta tänk, sluta tänk, sluta tänk. Kommer ihåg när jag inte kunde somna och Simo- KAN VÄL IAF FÖRSÖKA LÅTA BLI ATT TÄNKA PÅ DET???! Tänk att jag inte äger "Oh Brother Where Art Thou?", var helt säker på att jag hade den. Har jag lånat ut den? Måste ju varit i Jönköping då. Vem skulle jag lånat ut till? Borde verkligen åka upp dit snart. Ska jag på Nyhem?

Och så fortsätter det tills jag antingen får slut på tanke-ämnen eller somnar av utmattning.
Jag är så trött..

Jag hör bara mitt hjärta.
Dunkandet i öronen är bedövande och jag hör inte skriken.
Världen verkar ha tappat all sin färg och jag stirrar ner på mina händer där jag håller en sniper.
Var kom den ifrån..?
Runt omkring mig springer folk framåt, men jag är förstenad, min kropp verkar inte vara min att styra längre.
En explosion precis intill mig väcker mig ur mitt paralyserade tillstånd och jag börjar springa jag med. Fienden ligger i bunkrar ca 500 meter framför mig, täckta av buskar och ännu längre bakom dom finns en gles skog.
Rundar ett hinder av taggtråd och hinner precis upptäcka minan på marken innan jag hunnit sätta ner foten. Kastar mig åt sidan och tjejen som kommer bakom mig gör misstaget jag precis undvikit.
Hon har inte en chans.
Drar ihop mig i fosterställning och skyddar huvudet när det börjar regna sten och grus över mig. Kollar försiktigt upp och ser att hon fortfarande lever, men med ena benet bortsprängt en bra bit upp på låret. Hon stirrar vilt på stumpen av kött som bara hänger kvar, benpipan syns tydligt och hon rör på läpparna, men får inte fram ett ljud.
Jag krälar fram till henne, börjar dra fram tygremsor ur min ena sidoficka på byxorna och lindar stumpen för att stoppa blodflödet. Hon lägger huvudet sakta bakåt och låter ett lågt klagande ljud formas, men gurglar till och hostar upp en mängd blod. Jag kollar upp, sliter sönder hennes redan trasiga jacka och ser ett stort hål i hennes t-shirt och mage. Jag vänder mig snabbt åt sidan, överväldigad av synen och kräks.
När jag ser mot henne igen så har hon dött, ögonen fortfarande öppna, kollandes mot himlen. Jag sluter dom sakta, ber Gud om Hans välsignelse över henne i livet efter detta och kramar mitt eget kors runt halsen.
Måtte jag inte möta samma öde.

Allt hände på bara nån minut, men fienden har redan börjat mobilisera sig och attackera på nytt. Min pluton är helt borta så jag börjar spana efter skydd istället.
Ca 100 meter från min högra sida så ser jag ett förfallet skjul, knappt ens värt att kallas skjul längre, men det är bättre än inget.
Kollar på tjejen på marken bredvid och hör min kaptens ord ringa i öronen:
Du överger aldrig vare sig dina döda, dina sårade eller dina vapen!
Hukar mig bredvid den livlösa kroppen och kastar upp henne över min vänstra axel, ledig med höger arm för att kunna skjuta, men inser på samma gång att om jag blir beskjuten på nära håll så har jag inte en chans att få upp snipern i tid.
#&%¤&/...
Med tjejen över axeln, vapnet i andra handen och en ryggsäck med fältskärarlådan och bandage i så springer jag allt vad jag kan mot skjulet. Hör skott avfyras, men på så pass långt avstånd att dom får svårt att träffa ett rörande mål.
Kastar mig ner på marken bakom den knappt bärande väggen med flickan ovanpå mig så att om dom skjuter igen så träffar dom henne.
Hellre hon än mig..
Ser till att den lilla väggen som fortfarande står upprätt täcker oss båda och jag tar upp min sniper, äntligen fri till att kunna använda den!
Märker nu också att jag skrapat upp en stor bit av benet på min uniform vid nåt tillfälle och kängan ser löjligt stor ut mot mitt bara ben. En tystnad och ett lugn verkade ha sänkt sig i en liten stund när jag filosoferade över denna lilla detalj innan jag skjuter bak min hjälm på huvudet för att den inte ska slå i vapnet, metodiskt sätter på lasersiktet på plats på snipern och placerar den skymd bakom en buske intill den knappt skyddande väggen och låter siktet dra en vända över fienden.
Där är tre.. En ensam..? Nej, dom var två.. fyra stycken.. Och sex stycken vid kanonen..
Jag känner hur svetten rinner utmed ryggen på mig och hela min ena sida är våt, stinkandes av blod från tjejen som jag bar på.
Tar ett par djupa andetag, kollar i siktet igen och väljer att skjuta mot dom vid kanonen.
Om fler från min sida är kvar så hjälper jag dom frigöra kanonen, vi måste ta kanonen.
Siktar på den ena av två som står nära varandra, kan kanske skjuta båda om jag är snabb.
Lasersiktet sveper över den enes ansikte och skottet är obarmhärtigt. Blir svårt identifiera henne utan hennes dogtag..
Flyttar blixtsnabbt snipern en millimeter åt vänster och skjuter den andra rakt i axeln.
Det skapar omedelbar rörelse hos fienden och dom börjar beskjuta mitt skydd.
Jag slänger mig in bakom väggen, träet ger vika och stora bitar flyger omkring mig medans jag skyddar ansiktet och huvudet. Måste förflytta mig igen och beräknar att det är ett par hundra meter till skogen härifrån.
Det är bara att försöka!
Slänger tjejen över axeln igen, mitt hår klibbandes mot halsen av hennes blod och sitter i utfall, redo att springa när som helst.
Samlar mig en sekund och tar ett djupt andetag innan jag snabbt ställer mig upp och börjar springa för allt vad jag är värd.
Hinner inte komma mer än 60-70 meter när jag blir skjuten med ett par tre skott i sidan, trillar och tappar flickan medans jag tar mig om höften i en brinnande, outhärdlig smärta.
Fram springer två fiendesoldater och siktar mot mig medans jag ligger där och försöker kolla upp trots att ansiktet är halvt tryckt mot marken. Dom skriker nåt till mig på ett språk jag aldrig hört och jag tänker hur absurt det är att jag inte ens vet var mina fienden är ifrån.
Den ena tar ett tag om min arm och drar mig upp till stående position medans den andra fortsätter skrika, frågor antar jag, och håller sitt vapen siktat mot mitt huvud.
Håller handen hårt tryckt mot sidan och känner det varma blodet rinna mellan mina fingrar.
Jag kollar mot himlen bakom mina fångare och ler lätt medans jag börjar nynna på en sång som verkar spelas avlägset.
Last night I had a dream about you, in this dream, I'm dancing close beside you.. Nanana...
Nanana?!

Kollar snabbt upp från kudden där jag hade begravt mitt ansikte och kastar mig efter mobilen, den slutar ringa vilken sekund som helst, men hinner svara!
"Eh.. Hallå..?" Lite omtumlad av att ligga i min egen säng och inte på stridsfältet jag just var.
"Hallå! Det är mamma! Väckte jag dig?"
"Nej då, ingen fara, jag.. eh.. var vaken..."
"Okej! Skulle bara kolla att allt var bra med dig, kan ringa sen ikväll med!
Är på konferans på backagården förstår du, det är jättevacker här! Älskar dig, puss!"
Klick.

Helt sjuk dröm.
Men det var faktiskt fruktansvärt skönt att inte drömma om Simon.
Var nog första gången på minst 3 veckor som jag kommer ihåg en dröm och den inte handlade om honom.