Watch out, it's the crazy lady.
Ibland undrar jag vad det är med mig. Kanske, ibland, vad det är med honom med..
Okej, jag sitter nog mest och undrar vad det är med honom.
Men jag är knäpp, eller hur? Right? För man kan väl inte vara vid sina sinnes fulla bruk om man gör som jag?
Herregud, jag väntar på nån som ALDRIG kommer bry sig.
Jag är så tragisk så man kan lipa.
Inte gillar jag mitt hår heller.
Så mycket dumt så.
Okej, jag sitter nog mest och undrar vad det är med honom.
Men jag är knäpp, eller hur? Right? För man kan väl inte vara vid sina sinnes fulla bruk om man gör som jag?
Herregud, jag väntar på nån som ALDRIG kommer bry sig.
Jag är så tragisk så man kan lipa.
Inte gillar jag mitt hår heller.
Så mycket dumt så.
Är nästan överansträngd.
Gick upp vid 07.00 för att ta tåget en timme senare in till Malmö för att klippa och färga mig.
När jag satt helt täckt i en massa folie och blekmedel så skulle jag värma håret under en huv i 10-15 min så att färgen kunde få verka snabbare.
Under tiden så kom min söta frisör med en kopp kaffe och en tidning.
Problemet var att jag var lite för ivrig. Tog en raskt tag i koppen, en sån förrädisk sak utan öra, och tidningen och insåg ett par sekunder senare att koppen var kokhet.
Ja, gissa vad som hände..
Allt skedde på nån sekund - Grabbade tag i koppen, brände handen, tappade koppen över mig och tidningen som jag fortfarande höll kvar i vänsterhanden så jag fick en stor pöl av kaffe på det förklädet/skyddsdräkten/hålla-borta-hår-kåpan som man har på sig och självklart golvet.
Det mest intressanta är att ingen märkte nåt! En helt full salong och ingen vände ens på huvudet.
Försiktigt kollade jag mig runt för att försöka få ögonkontakt med nån som arbetade där, men alla var upptagna med sitt.
Insåg när jag kolla upp i spegeln att jag satt och rodna och ville ju inte gärna basunera ut hur klumpig jag varit.
Det behövde jag inte - nån annan gjorde det åt mig.
En bastant och väldigt malmöitisk kvinna såg till slut eländet och gjorde ett stort och högljutt sjå av det.
Well, thank you..
Fick en ny kopp av samma kvinna som sa högt och tydligt att om jag gör samma sak igen så får jag gå, och så skratta hon.
Jag hade gått självmant.
Resultatet då?
Jag blev lite ljusare än vad jag hade trott, men man kanske vänjer sig..?
Efter det gick jag direkt och hade min intervju på Diesel Store i Malmö med butikschefen och en väldigt trevlig tjej som är Visual Merchandise ansvarig för alla butiker i Sverige.
Var väldigt nervös, men tror det gick bra. Återstår att se.
Sen gick jag till Jam, hängde där och gjorde inget vettigt tills jag tröttnade och tog tåget hem till Höör igen.
Väl hemma i värmen så ringde jag en kompis och prata och försökte ta en mms bild på den nya frisyren.
Nu ska jag äta och sen nog bege mig till mormor.
När jag satt helt täckt i en massa folie och blekmedel så skulle jag värma håret under en huv i 10-15 min så att färgen kunde få verka snabbare.
Under tiden så kom min söta frisör med en kopp kaffe och en tidning.
Problemet var att jag var lite för ivrig. Tog en raskt tag i koppen, en sån förrädisk sak utan öra, och tidningen och insåg ett par sekunder senare att koppen var kokhet.
Ja, gissa vad som hände..
Allt skedde på nån sekund - Grabbade tag i koppen, brände handen, tappade koppen över mig och tidningen som jag fortfarande höll kvar i vänsterhanden så jag fick en stor pöl av kaffe på det förklädet/skyddsdräkten/hålla-borta-hår-kåpan som man har på sig och självklart golvet.
Det mest intressanta är att ingen märkte nåt! En helt full salong och ingen vände ens på huvudet.
Försiktigt kollade jag mig runt för att försöka få ögonkontakt med nån som arbetade där, men alla var upptagna med sitt.
Insåg när jag kolla upp i spegeln att jag satt och rodna och ville ju inte gärna basunera ut hur klumpig jag varit.
Det behövde jag inte - nån annan gjorde det åt mig.
En bastant och väldigt malmöitisk kvinna såg till slut eländet och gjorde ett stort och högljutt sjå av det.
Well, thank you..
Fick en ny kopp av samma kvinna som sa högt och tydligt att om jag gör samma sak igen så får jag gå, och så skratta hon.
Jag hade gått självmant.
Resultatet då?
Jag blev lite ljusare än vad jag hade trott, men man kanske vänjer sig..?
Efter det gick jag direkt och hade min intervju på Diesel Store i Malmö med butikschefen och en väldigt trevlig tjej som är Visual Merchandise ansvarig för alla butiker i Sverige.
Var väldigt nervös, men tror det gick bra. Återstår att se.
Sen gick jag till Jam, hängde där och gjorde inget vettigt tills jag tröttnade och tog tåget hem till Höör igen.
Väl hemma i värmen så ringde jag en kompis och prata och försökte ta en mms bild på den nya frisyren.
Nu ska jag äta och sen nog bege mig till mormor.
