Melankolisk nagelterrorism

Jag mår inte bättre. Ok?
Men det enda sättet att orka stå ut med dagarna är att hålla sig sysselsatt och sluta tänka, bara stänga av.
Gör vad som helst - men tänk inte på honom. Så får jag mitt liv till att gå ihop just nu.

Drömde en mardröm inatt igen.
Kan inte påstå att jag så ofta kommer ihåg vad jag drömmer om eller att jag har väldigt mycket drömmar i min sömn, men den senaste veckan har det varit rätt återkommande.
Igen så var det en normal vardagsdröm, typ man ska kolla på film med ett gäng kompisar eller nåt liknande, helt normalt, men Simon verkar inte se mig. Han stod vid en köksbänk och gjorde nåt, jag gick fram och kramade om hans arm, men han drog den till sig och vände och gick.
Drömmen ändrade form och nu satt han och spelade gitarr och jag satte mig intill, hoppades att han skulle förstå att jag ville ha en kram, men han verkade inte märka att jag satt där, fortsatte spela och kollade inte på mig. Jag sökte hans blick, men gav suckandes upp och reste mig och gick.
Sen satt jag helt plötsligt i en soffa med en massa tjejkompisar och killarna hade slagit sig ner på golvet vid sidan av. Simon kom in i rummet och jag visade tydligt att bredvid mig är en tom plats, men ändå så trängde han sig ner mellan två grabbar på golvet och vände ansiktet direkt mot TVn istället för att sätta sig hos mig.
Vaknade inte med ett ryck utan låg kvar, fortfarande blundandes, med en otroligt tom och ensam känsla.
Hjärtat slog så långsamt så det kändes som att det skulle stanna, men andningen var hastig, ansträngd och ojämn. T-shirten var helt fuktig trots att jag kastat av mig täcket under natten och fläkten var på.
Ljuset silade in mellan mina persienner och rummet var fyllt av ljuden från bilarna på gatan utanför.
Så startade min dag. Kul va?

Det börjar bli lite ordning i lägenheten nu.
Fick lite besök idag av 4 kompisar som var så nyfikna på hur den såg ut och som ville hjälpa till med uppackandet, men tyvärr fanns det inte så mycket för dom att göra. Dom satte iofs in alla mina filmer i bokhyllan, men jag får nog göra om det sen. =)
Kollade en liten snabbis på IKEA med där jag letade lampor, men kom därifrån med en blomma istället.
Pappa kollade skeptiskt på min lilla kruka och sa att *det* är ju inte vad han skulle prioriterat om han behövde saker till en lägenhet, men jag ville ha den och visste precis vart jag skulle ha den - på mitt skrivbord med min lilla nickande japanska figur bredvid.
Satte mig i fönstersmygen idag igen och kollade på bilarna och folket. Kan inte kolla rakt ner för då får jag världens svindel och typ kastar mig raklång bakåt in i lägenheten, men om jag fäster blicken lite längre bort så funkar det förvånansvärt bra.
Älskar sitta där, är verkligen min plats.

Haha! Nu kom jag faktiskt på en rolig sak.
Blev utsatt för nagellacks-terrorism igår.
Pappas sambo Tuyet, som är vietnamesiska, frågade mig om jag ville följa med till en väninna till henne och få lite manikyr och pedikyr och iom att jag filade ner och plockade bort mina naglar, som jag vanligvis fixar på salong, i förra veckan för att kunna ta mitt gitarrspel på allvar så kände jag: "What the heck, klart jag kan följa med och få mina tradiga naglar fixade".
Det skulle jag låtit bli.
Först så hamnade jag mitt inne i rosengård där väninnan tydligen bodde och att gå runt som ensam tjej där var faktiskt läskigt! Har bara sprungit på en slinga utanför rosengård, men aldrig varit inne på själva området. Gheeettoooo....
Sen så kom jag in och det visar sig vara världens minsta lilla vietnamesiska som ska fixa våra naglar, hon pratar varken engelska eller svenska, men kramades gärna och pekade väldigt ogenerat på mitt ansikte och sa nåt på vietnamesiska.
Och det var MYCKET vietnamesiska... Var inte mycket jag sa under den kvällen, Tuyets och den här lilla kvinnans munnar gick som en symaskin, aldrig var det tyst och aldrig fattade jag vad dom skrattade åt och pratade om.
I det lilla köket var TVn igång också, på brutalt stark volym, med vietnamesisk karaoke som tydligen gick på repeat. Outhärdligt och så absurt att jag tillslut inte visste om jag skulle skratta eller gråta.
Men det absolut bästa var den här lilla kvinnans yngsta pojk, hon hade fyra och en femte på väg. Han var helt bedårande! Var runt 2-3 år och sprang omkring och lekte i köket, säkert nyfiken på vem jag var för nån som satt där. Kom till sist fram och kollade på mig noga innan han log och valde att klättra upp i mitt knä och somnade där.
Blev helt kär!
Åh, visst ja, naglarna. Ungefär nu var hon klar med pedikyren och skulle börja måla tånaglarna.
Jag frågade om hon hade nåt ljust rosa eller liknande och fram åker ett neongrönt nagellack! Protesterar lite vänligt och repeterar "rosa!". Hon kollade frågande på mig, men verkade tillslut förstå och tog fram fem rosa nagellack - fem nästan identiska rosa, som alla var metallic och ceriserosa.
Återigen så fylls jag av den otroligt schizofrena känslan av att antingen gråta eller skratta, men väljer att hålla god min och tar ett av dom fem knalliga färgerna - då tar hon en annan än den jag valde! Nu kunde jag inte hålla mig utan började skratta och Tuyet och den lilla kvinnan började skratta med. Varför fråga vilken jag ville ha??
Hon målar på och det blir iofs jämnt och snyggt, men bevare mig väl vilken färg!
Medans lacket torkade så satt jag och fnittra över den dumma färgen, Tuyet och kvinnan kollade på mig och log och sa båda: "Mycket fint! Jättefint!". Jag bara nickade och log stort tillbaka.
Craaaazy.

Nagellacket

Kommentarer
Postat av: Misery Buddy

HAHAHAHA! detta får mig givetvis att tänka på seinfeldavsnittet där Elaine går till de koreanska pedikyristerna (ingen aning om vad ordet egentligen är), och misstänker att dom snackar skit om henne! Och därefter tar dit Georges farsa för att tolka, som ju kan koreanska sedan koreakriget. Jag behöver väl inte ens säga att saker och ting blir komiska once he gets there!?

2008-05-08 @ 01:04:34
URL: http://manne.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0