Hamburger-action.

Det har hänt så mycket så jag vet inte ens vart jag ska börja skriva.
Men vi testar väl med att försöka ta det från början.

Uh-uhm!

Jo.
Igår så fick jag min säng till lägenheten! Hurray! Fick även införskaffa en till byrå i brist på övriga garderober och den tog mig typ hela kvällen att sätta ihop (kan ha och göra med att jag gjorde typ allt fel och fick börja om på nytt efter att först ha tagit isär hela i delar igen), så runt 24 snåret så började jag bli rätt hungrig.
Vad ska man ta? Pizza? Hade fått låna mammas bil iom att hon hade hyrt en liten lastbil till dagen efter så jag kunde ju ta mig fram lätt. Giri.
Körde till mitt favoritpizzaställe och där var stängt så det blev Donkan istället.
Funderade på om jag skulle ta drive-in, men kände att det skulle vara skönt att bara få sitta lite bland folk.
Ack, ett sånt ödesdigert val.
Beställde min hamburgare och satte mig ner och käkade, som vanligt, snabbt och koncentrerat.
Sen såg jag nåt i ögonvrån.
Dom två paren som satt vid bordet intill mig tystnade och kollade bakom mig. Jag brydde mig inte, var alldeles för trött.
Fast nu träffa nåt min arm..?
Jag kollade ner på golvet och just som jag kolla upp igen så flyger det en köttbit precis förbi mitt huvud.
Vänder mig om och där i hörnet sitter fyra killar i 16-17 års åldern, fnittrande och helt stinna på nåt.
Orkade verkligen inte bry mig så jag vänder tillbaka igen, avslutade min dricka och reser mig för att gå.
Tydligen så skulle grabbarna också ge sig av då och killen, som jag räknade ut var deras alphahane, stod och log väldigt självsäkert mot mig.
Nånting bryter inom mig nu och jag blir vrålförbannad - alla känslor jag burit på i en vecka, tröttheten och bara ALLT når nu ytan av mitt medvetna och jag tänker inte ta mer skit!
Jag sträcker på mig, går mot dörren och räcker fingret till honom på vägen ut.
Väl genom dörren så får jag halvpanik: "Vad tänker jag med??? Dom är fyra stycken!! Shitshitshitshitshit!!"
Går snabbt mot bilen och hinner sätta i nyckeln och lägg i backen när "alphahanen" sprungit ifatt mig och sliter upp min bildörr, rytandes: "DU!".
Jag tar ett stadig tag om dörren, slår igen den och upp dyker mitt finger igen (har inte du gjort nog för ikväll??) i rutan samtidigt som jag gör min mest actionfyllda backning någonsin.
Killen blir helt crazy och kastar sin glass (manligt) på bilen.
Nu pumpar adrenalinet som tokigt och jag är återigen helt rasande, lägger i ettan och kör rakt mot honom, innan jag svänger av precis framför, räcker fingret för en tredje gång och fortsätter förbi Mcdonalds för att köra ut på vägen igen.
I mitt huvud så hör jag pappas röst säga: "Slåss aldrig när du är arg", men jag har ALDRIG varit så sugen på att bara fortsätta köra runt Mcdonalds, hoppa ur bilen och banka skiten ur någon som nu!
Det värsta var att tanken dök upp att jag faktiskt skulle kunna klara det, alla timmar i boxningslokalen, träningarna med pappa, dom sätter sina spår - jag visste att jag skulle kunna slå honom medvetslös och jag ville det!
Och av just den anledningen så svängde jag inte runt Donkan igen utan åkte ut på vägen och tillbaka till lägenheten.
Det var grymt läskigt att vara så arg och så rädd på samma gång.
Jag önskade att jag inte var en liten tjej då utan kille och två meter lång. Hade dom kastat hamburgare på nån sån? Skulle inte tro det.
Kom till min lägenhet och skakade så av upphetsning och adrenalin att jag knappt fick upp dörrarna.
Hängde snabbt av mig skinnjackan och sparkade ilsket sönder en flyttkartong innan en överväldigande känsla av maktlöshet slog till och jag började gråta medans jag långsamt drog mig till sängen och somnade ovanpå täcket med kläderna på.
Vaknade vid 04.23, drog av mig jeansen och tröjan och kröp ner under täcket.

Det var min första natt i min lägenhet.
Kanske inte den bästa, men lätt nåt jag kommer komma ihåg.
Aldrig mer Mcdonalds för min del.

(P.S. Fick ett mms från Simon med en bild på en film jag gärna vill se som tydligen finns ute på DVD.
Mitt hjärta tog ett snesprång och jag stirrade på min mobil i säkert 5 minuter innan jag började jobba med min dumma byrå igen. Saknar..)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0