Kakkoi

"Sömnlös i Seattle" gick just på TV och jag passade på att se den iom att det är en sån där klassisk romantisk film som jag faktiskt inte sett.
Är ju mer eller mindre smart att se en kärleksfilm när man tänker på hur mitt liv ser ut just nu, men men..

Först så måste jag berätta - alla tjejer har en lista.
Punkter eller måsten som man känner inför the one, som helt enkelt behöver stämma.
Mycket för att få riktlinjer inför vad man söker, men sen för att det är så underbart att fantisera om med.
Satt och funderade på hur det kan vara så att Simon, som täckte in varenda punkt på listan, t o m dom jag inte ens hade vågat drömma om i en och samma person, kanske inte är rätt?
Vad gör man nu??!
När killen som är "perfekt" inte vill ha en. Vart tar man vidare?
Jag orkar knappt tänka på det..
Är så himla trött på att utsätta mitt stackars hjärta för sånt här..
Redan innan Simon så var det på gränsen till att bli kloster för mig, men han kändes så himla rätt att jag sänkte på garden och lät honom komma in.
Jag släppte in honom med en handgranat.
BADABOOM!! BAAAAANG!!!!
Ännu ett stupat hjärta, ett offer åt den krigszon kallad kärlek.

Suck...
I själen och hjärtat så känner jag mig sååå gammal. På gränsen till uråldrig.
Mathilda får se till att gifta sig och skaffa barn snart så jag har nån busunge att skämma bort och leka moster med för nu får det banne mig vara nog för min del. Jag har sagt att om det inte blir Simon, då blir det ingen alls och I will not alter the plan.
Jag orkar verkligen inte, från djupet av mitt trasiga hjärta, så orkar jag verkligen inte.
Nu har jag faktiskt gjort mitt.
Jag bugar av världen, ger den en slängkyss och säger: "Tack för mig, leverpastej!"
Kärlek schmälek.. Bah!