Kakkoi

Jag sa det.
Varför sa jag det? Var jag tvungen att uttala ordet "älskar"? Och att sen få svaret "jag väntar med att säga det.".
Märkte först då hur hårt mitt hjärta hade slagit och hur det helt plötsligt stanna..

Känner mig så bortgjord, dum och förödmjukad..
Självklart känner han inte likadant, varför skulle han? Det faktumet är ett med mig och mina relationer.
Varför vänjer jag mig inte bara? Mitt liv hade blivit så mycket enklare om jag typ bara sänkt alla förväntningar.
Broken people? Jag är deras okrönta drottning!
Shit, om han bara fattade hur himla messed up jag är på insidan, han skulle fly.. Och jag skulle inte klandra honom..

"I know that when you look at me
There's so much that you just don't see
But if you would only take the time
I know in my heart you'd find
A girl who's scared sometimes
Who isn't always strong
Can't you see the hurt in me?
I feel so all alone

I wanna run to you (oooh)
I wanna run to you (oooh)
Won't you hold me in your arms
And keep me safe from harm?
I wanna run to you (oooh)
But if I come to you (oooh)
Tell me, will you stay or will you run away"

- Run To You (Whitney Houston)

Smörlåt, jag vet, men jag ÄR faktiskt sån.. I hjärtat är jag sån..